Frustration!

Oftast går det helt ok att vara i ett land där ingen pratar engelska och oftast når man i mål i en kommunikation ändå. Som igår när jag på granngymet lyckades få fram att jag ville träna där, hur länge och receptionisten kunde förmedla vad det skulle kosta. Helt otroligt egentligen, utan att vi fattar ett enda ord av vad den andra säger...MEN sen finns de dom gångerna när det går åt skogen.

Som idag...

Efter min milslånga promenad på stranden, barfota (dålig ide')stapplade jag på ömma fötter till affären för att handla lunch, liiite för sent så alla var energifattiga.

Expediten hade lite väl mycket intresse av att prata med några hon kände och måste ha knappat konto istället för kredit på min kort( vad vet jag, förstår inte ett ord av vare sig terminalen eller vad hon sa) Kontentan- ett spärrat kort pga för många försök, förmodligen på fel betalsätt för koden var rätt.

Så utan mat och med ett spärrat kort utan att veta varför knatade jag hem igen.

Då var hissen trasig, vi bor på 12 våningen och däremellan är det 3 garageplan.

Nej, men jag går väl 15 våningar då!

Nej, jag gick inte tillbaka med annat kort och löste ut mina kassar. Jag tog med mig mina barn på utelunch istället. Sen köpte vi glass och lyxfrukt så snart ska väl humöret vara på topp igen.

Men inte än!

Punkt!

/häxan surtant