Emil protesterade vilt, men jag tvingade ändå med honom på en promenad dit för att kolla.
Massor av folk var det och överallt krävs extra tolkar då ingen pratar engelska av kineserna.
Emil provade segway så humöret vände till slut. Vi lunchade med Jocke och försåg den arbetande sonen med lunch.
Vi blev fotograferade för jag vet inte vilket gång i ordningen. Vet inte varför, men kineserna drar sig knappast för att öppet stirra eller peka så nåt unikt verkar de tycka att det är med oss. Detta stör oss givetvis och Emil tycker att det är otroligt jobbigt. Jag försöker påminna mig om den kulturella skillnad som råder och ger dom ett filmstjärnesmile istället ;)


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar