Natten till i förrgår var jag spänd av förväntan, lite som ett barn inför julafton. Fast mer som skräckblandad förtjustning för att man är nyfiken på sina paket, men samtidigt rätt för tomten, hehe.
Blev hämtad på mitt hotell och sedan begav vi oss till toppen av Signal hill. Vi var inte de enda som tänkte paraglida utan hela toppen var fylld av människor i selar, fallskärmar och övrig utrustning.
Vi fick därför vänta en stund på vår tur då denna dag var i princip vindstilla och vind behövs åtminstone i starten.
Väl på startbanan fick jag instruktioner om att på signal springa så fort jag bara kan, och när jag får känslan av att sätta mig ner i selen, ska jag fortsätta springa. Precis vid vår tur när vi stod på "banan" för att starta dog vinden så i stekande hetta stod vi och väntade i vad som kändes en evighet. (var säkert bara max 10 min)
Äntligen kom signalen, jag sprang, lyfte lite grann, landade på marken igen och fortsatta springa bara tills jag helt plötslig flög.
Ingen rädsla, det fanns det inte utrymme för, det var bara en sjukt häftig känsla & magnifikt vacker utsikt. Capetown from above!
Jag fick styra, han körde lite vilda svänga mot slutet, sen var det dags för landning.
Var vi uppe max 8 min kanske, men det var det värt för ca 1000-lappen inkl alla bilder från Go-Pron som vi hade med.
Nu vill jag igen, igen, igen! Vill också att övriga familjen ska testa.
Han som jag tandemhoppade med har jobbat med detta i 24 år med mellan 2-8 hopp om dagen. Så det kändes lite betryggande. Vad var oddsen att något skulle gå snett just mitt hopp. :D
En dag med guldkant!! Lyllos mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar