Sömn & mosquitobett

Så då var vi äntligen hemma i Abu Dhabi igen. Jag säger äntligen för att det är så drygt att vara på resande fot med två bröder som inte riktigt håller sams hela tiden, mitt i natten dessutom.

Vi fixade det på målsnöret rent ekonomiskt skulle man kunna säga. Jag hade ju lite Thaibaht att spendera( försöka få att räcka) hela dan. Trots att vi höll hårt i dom, behövde jag shoppa lite, och sen behövde vi ju äta, sedan hade jag lovat att säga hejdå & ta en sista drink i poolbaren m.m. Det slutade med efter dricksen att fröken var ca 38 baht kort till taxin som skulle ta oss till flygplatsen.

Det kom en ordentlig skur då också så jag ville inte gärna knalla omkring & pruta med folk.

Jag som vanligtvis är stressad av mig i dessa situationer fick kämpa för att inte falla för lusten att "bara" ta ut lite mer pengar, men jag höll mig. ( makens ekonomiska sinne & röst ringde i skallen ) ;)

Såå jag började med att flirta med taxiservicen på hotellet. Dom var inte lättflirtade och jag fick inte pruta trots att jag med hundögon deklarerade att det var mina sista pengar.

Barnen jublade inte när de fick dra sina resväskor ut i regnet för att leta annan taxi. Det gick ganska fort visserligen, men då dessa taxibilar jobbade för hotellet hade de också det fasta priset om  700 baht. Jag hade 662:- 

Två chaufförer sa nej, men jag måste ha träffat hjärtat på den ena för när vi stolpade iväg i regnet med våra väskor ändrade han sig.

Vi pratar om ca 15 kr som saknades ...

Resten är historia. Vi var hemma i lägenheten ca 4.00 Thaitid med ingen sömn på flyget i princip. 1.00 lokal tid. Låg vaken nån timme pga för kall ac, förbannade bett på benen som kliade och tankar som snurrade. Nu fem timmar senare klev jag upp och ser Abu Dhabi vakna utanför fönstret.

Idag skall det tvättas, inhandlas mat m.m och till kvällen ska paraplydrinkarna dansas bort då jag ska leda zumbapass.

Två dar till julafton, nada julstämning, men till alla därhemma:

GOD JUL!! Miss u!